Nermonteringen av det Svenska välfärdssystemet!

Det är med sorg i hjärtat som jag kan följa debatten och åtgärderna som används för att sakta men säkert nedmontera de svenska trygghetssystemen, system som vi tillsammans byggt upp under en lång följd av år.

Enligt mitt sätt att se på saken så är det våra beslutsfattare gör inget annat än att sparka på de som redan ligger.

Ta bara sveket mot alla Sveriges pensionärer, som solidariskt i alla år arbetar och avstått lön för att ha en tryggad ålderdom, nu tar man tillbaka tidigare utgivna löften vilket leder till sänkta pensioner, på toppen av allt detta har vi jobbskatte avdraget som innebär att pensionärerna får betala högre skatt än de som arbetar.

Hör sådant hemma i ett demokratiskt samhälle?

Om ett likadant avtalsbrott hade skett säg mellan 2 företag så hade detta hamnat i rätten, för det är just det som är effekten, nämligen ett avtalsbrott mot pensionärerna.

Att vi förändrar trygghetssystemen för framtiden kan man ha olika åsikter om, och jag tänker inte beröra just den frågan, och vill man göra förändringar så ska dessa göras från tidpunkten för beslut och för framtiden, man kan inte som nu med berott mod gå in och ta tillbaka redan avgivna löften. Gör man så spår vi bara på misstron mot politiker och människor börjar istället ägna sig åt att bara tänka på sig själva vilket bara leder till ännu mera inkomstbortfall för välfärdssystemen.

På samma sätt förhåller det sig med alla de som är sjukskrivna, arbetslösa etc.

Varför ska vi sparka på de redan svaga?

Jag förstår problematiken med större utgifter än inkomster till systemen och att vi behöver få balans i densamma, men det finns bättre vägar än den som vi nu slagit in på.

Vad blir den samhälleliga vinsten på att sjuka människor förs över från sjukförsäkrings systemen till ett liv i arbetslöshet, och om de inte lyckas få arbete så småningom till socialtjänsten.

Minskar kostnaden?

Jag svarar bestämt NEJ på denna fråga, snarare blir resultatet att man flyttat problemet och den ekonomiska bördan till kommunerna men samhällets totalkostnad förblir densamma.

Nej, det är dags att tänka om och skapa långsiktigt hållbara lösningar, efter att både ha rest, arbetat och bott i ett flertal länder runt om på vår jord, sa kan jag intyga att den svenska modellen är bäst i världen. Varför ska vi då rasera densamma.

Om man blir sjuk eller arbetsoförmögen är inget vi som individer kan styra över, dock kan vi med stark lagstiftning se till att eliminera så många som möjligt av alla de faktorer som leder till sjukskrivningar, detta genom en bättre och säkrare arbetsmiljö, snabbare och tvingande insatser för rehabilitering och arbetsträning.

En arbetslös människa löper dessutom mycket större risk för utanförskap och psykisk ohälsa, vilket i sin tur förr eller senare yttrar sig i fysiska sjukdomar med sjukskrivning som följd.

Nog sagt jag tycker att denna fråga är den enskilt viktigaste i den kommande valdebatten och jag ser med spänning fram mot hur våra politiska partier ämnar skapa en hållbar, långsiktig och framför allt rättvis lösning på problemet, det parti som lägger fram en sådan plan kommer i alla fall att få min röst, och jag hoppas att det finns fler än jag som tänker på samma sätt.

Om alla vi som har åsikter i vårt land plockar upp våra knutna nävar ur fickan och med hjälp av bloggar, sociala medier och traditionella medier skapar debatt i frågan så törs jag lova att ingen politiker vågar undvika ämnet.

Vad tycker du? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6208029.ab">